Sverigedemokraterna i Grums | Sida 5

Sverigedemokraterna

Hej och välkommen till Sverigedemokraterna GrumsVarmt välkomna till vår förening. Vi hoppas att ni får en trevlig vistelse på vår sida.

Kontaktperson: Runar Filper

Tel: 072-5383497

  • VAL 2014 – anmäl ditt intresse som kandidat på valsedeln till kommunfullmäktige

    Av runar.filper den 10 maj, 2013
    0
    0

    Det är nu hög tid att inventera intresset av valet till kommunfullmäktige 2014. SD Värmlands län har som mål att ha minst tio kandidater i varje kommun. Sverigedemokraterna behöver din kandidatur för att kunna växa i kostymen, då vi förväntar oss många mandat i alla 16 värmländska kommuner 2014.

    Vi vill inte ha några tomma stolar så anmäl intresse snarast så skickar vi de blanketter du behöver (kandidatförsäkran med vandel samt begäran om polisregister).

    Du gör enklast en intresseanmälan genom att skriva till:

    varmland@sverigedemokraterna.se eller SD Värmlands län, Box 51, 686 22 Sunne

    Det går också bra att kontakta distriktsordförande Runar Filper på telefon 073-8834168

    Hjälp till att värva kandidater bland släkt, vänner och arbetskamrater. Hjälps vi alla åt står vi starka och enade inför kommande val.

  • Socialdemokratins kris är invandringspolitikens kris

    Av runar.filper den 22 januari, 2012
    0
    0

    Birger Schlaug, 1997, i sin bok ”svarta oliver och gröna drömmar”:

    ”Lögnen kan få dystra konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället.

    Vi -jodå, jag tillhörde lögnarna- förnekade problemen, fast vi alla såg dem.”

     

     

    ”Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt avgår. Avgången är signifikant för den korta tid Juholt lett partiet – säg en sak ena dagen och en annan nästa men förneka ändå kategoriskt att du skulle ha ändrat dig. Socialdemokratins kris är emellertid ingalunda synonym med Håkan Juholts misslyckande, inte heller med hans impopulära företrädare Mona Sahlins valhänta oppositionsledarskap. Ledarskapsfrågan är förvisso viktig, det går inte att ha en ledare som bland de egna väljarna får avsevärt lägre förtroendesiffror än huvudmotståndaren, moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt. Inte heller kan man ha två partiledare i följd som ägnat sig åt egennyttigt ekonomiska oegentligheter. I huvudsak är det dock en kris för den socialdemokratiska solidaritetspolitiken vi bevittnar, och det som mer än något annat slagit sönder legitimiteten för det samhällskontrakt en sådan politik bygger på är den svenska massinvandringspolitiken.

    Efter Juholts inspirerade installationstal över vilket svävade såväl Olof Palmes som Per Albin Hanssons ande, skruvades förhoppningarna om en nytändning för partiet upp ordentligt. Ganska snart visade det sig dock att lika inspirerad som Juholt är som talare, lika oberäkneligt och excentriskt agerar han som praktisk politiker. Det har varit ett vinglande fram och tillbaka, soloåkningar, felsägningar, fotbyten, faktafel och ovanpå detta ett svårursäktligt bidragsöverutnyttjande. Alltsammans belastningar som skulle varit tunga att bära också för ett parti i medvind men en katastrof för en svensk socialdemokrati som redan innan befann sig i fritt fall.

    Drevet mot Juholt har varit skoningslöst och i motsats till det mot exempelvis utrikesminister Carl Bildt har det förvärrats av att krafter inom partiet varit beredda att offra sin partiledare och partiets anseende hos väljarna för att fortsätta utkämpa privata och interna falangstrider. Ofördelaktiga uppgifter om exempelvis beredningen av skuggbudgeten har medvetet läckts till media för att misskreditera partiledaren. På socialdemokratins medieflaggskepp, Aftonbladet, har man framstått som mer skadeglada än i borgerliga medier när man kunnat hänga ut Juholt. Brutusknivarnas politik har varit städse närvarande.

    Men varför krisar då detta fordom så stora, till synes nästan oövervinnerliga statsbärande parti? Att man valt fel partiledare är förstås långt ifrån hela förklaringen, orsakerna måste sökas djupare ideologiskt. Socialdemokraterna tycktes länge ha tagit patent på en pragmatisk och starkt socialliberal samhällsmodell som föreföll passa den genomsnittliga medborgaren i ett tillväxt- och välståndsland som Sverige som handen i handsken. Krisanalyserna om vad som gick snett har varit många och flertalet har säkert innehållit ett eller flera korn av sanning. Det finns emellertid en elefant i rummet som få talar om, en elefant som tyngt ned socialdemokratin mer än något annat, samtidigt som den har lyft upp arvsfienden moderaterna och burit fram ett helt nytt parti till Sveriges högsta beslutande församling. Jag talar förstås om Sveriges extrema invandring och havererade integrationspolitik.

    I de senaste två valen har de svenska väljarna ställts inför två alternativ, definierade av moderaternas sluge spinndoktor Per Schlingman – den moderata arbetslinjen eller socialdemokratiska bidragslinjen. Detta är naturligtvis vulgärretorik men med en tillräcklig kärna av sanning för att många skatte- och bidragströtta socialdemokratiska väljare skulle vara beredda att pröva något nytt. Tidigare var de svenska väljarna inte särskilt mutbara med utlovade skattesänkningar från moderaterna, de flesta ansåg fortfarande att de betalade för välfärd som kom både dem själva och sådana grupper som man ville vara solidarisk med till del. Men långsamt har ett paradigmskifte skett.

    Det senaste decenniet har alltfler väljare blivit mottagliga för moderaternas inviter om att få behålla mer i plånboken. Varför? Förklaringen är förstås ett ökat missnöje med hur skatterna används. Man har sett att en allt större andel av de pengar man betalar in till de offentliga sociala skyddsnäten och andra transfereringssystem går till helt andra grupper än tidigare, grupper som man inte anser har kvalificerat sig för att omfattas av det solidariska välfärdskontraktet.

    Den socialdemokratiska fördelningspolitiken var aldrig tänkt att vara någon bidragspolitik. Den grundade sig i stället på en rättvisetanke där hårt arbetande löntagare ansågs berättigade till en större andel av den kaka av varor och tjänster som producerades i landet än vad de fick när marknadskrafterna ensamma fick styra. Vartefter en allt större andel av denna kaka nu delas ut till människor som inte deltar i produktionen, aldrig har gjort det och i många fall aldrig kommer att göra det, undergrävs fördelningspolitikens legitimitet. Den övergår till att bli en bidragspolitik – en bidragslinje.

    Legitimiteten undergrävs ytterligare, såväl konkret som upplevt, av att systemet inte längre är slutet och självbalanserande och inte avgränsas av en gemensam nationell tillhörighet. I stället läcker systemet resurser, och för varje år blir läckaget allt värre – arbetande svenskar stoppar in pengar i ena änden och en aldrig sinande, utan tvärtom ökande, ström av nya migranter plockar ut dem i den andra. Svensk fördelningspolitik och sociala skyddsnät har förvandlats till något som mer liknar en inrikes biståndspolitik.

    Men oavsett vad man kallar dessa transfereringar så har det för varje år blivit en allt svårare uppgift för socialdemokrater att övertyga den arbetande befolkningen om att de bör avsätta en ständigt växande andel av sina skattepengar till människor som befinner sig utanför det svenska samhällskontraktet och själva acceptera att få allt mindre tillbaka för de pengar de betalar in – lägre pensioner, försämrad samhällsservice, sjukvård och äldreomsorg osv. Hörsamheten för denna socialdemokratiska vädjan ökar inte heller av medborgarnas ökande medvetenhet om att många av de migranter vi öppnar våra gränser och betalar för, återgäldar vår gästfrihet och generositet genom att ägna sig åt bedrägerier mot välfärdssystemen, gängkriminalitet, skol- och bilbränder, hedersvåld, religiös fanatism, stöd till terrorgrupper och att uppvisa ett allmänt ointresse eller rentav direkt ovilja att anpassa sig till det svenska samhället och dess värdegrund.

    De senaste decennierna har socialdemokraterna ägnat sig åt att såga av den gren man sitter på. Detta har de “nya moderaterna” varit skickliga på att utnyttja, kortsiktigt till och med skickligare än Sverigedemokraterna. Efter valnederlaget 2002 och Janne Josefssons valstugereportage insåg moderaterna att man måste appellera till detta stora missnöje bland väljarna men utan att de skulle behöva känna sig utpekade som främlingsfientliga. Man insåg också att de egna mer marknads- än solidaritetsorienterade argumenten för en hög invandring kommit på skam – invandringen som skulle nära Sverige ekonomiskt hade i stället börjat tära rejält samtidigt som utsikterna för att få väljarna med sig på en rent nyliberal låglönepolitik för att råda bot på detta var mycket små.

    Ur dessa insikter växte den moderata arbetslinjen och dess motbild, den socialdemokratiska bidragslinjen, fram som en valvinnande strategi. I motsats till Sverigedemokraterna säger moderaterna inte ett ord om vilka grupper det är som i allt större utsträckning ligger den arbetande befolkningen till last och lever på bidrag. Man kunde därmed fånga upp den stora grupp väljare som är kritiska till svensk invandringspolitik men som inte vill skylta med denna skambelagda åsikt. Med moderat politik blir det visserligen inte färre invandrare men man behöver i varje fall inte betala lika mycket för dem via skattsedeln. Samtidigt kunde man behålla de liberala väljare som tror på hög eller fri invandring och ännu drömmer om ett nyliberalt Sverige av det slag statsminister Fredrik Reinfeldt en gång drog upp riktlinjerna för i sin bok ‘Det sovande folket’.

    De senaste decenniernas höga asyl- och anhöriginvandring har skapat en högre acceptans för klassklyftor i samhället. När de sämst ställda är invandrare fungerar inte de traditionella socialdemokratiska fördelningspolitiska rättviseincitament som en gång var drivkraften till att avskaffa klyftorna. Kvar finns då bara solidariteten som ett moraliskt imperativ. Men välgörenhet och bistånd är något kvalitativt annat än socialdemokratisk fördelningspolitik som bygger på att arbeta och bidra till samhället och för detta få ta del av sin beskärda del av samhällets välstånd samt att den som pga sjukdom, skada, hög ålder eller icke självförvållad arbetslöshet inte längre förmår göra sitt dagsverke bärs upp av oss andra

    De flesta socialdemokrater har glömt bort vad kärnan i deras egen politik är, detta är orsaken till partiets kris. Därför upplever just nu moderaterna en storhetstid. I allt väsentligt upprepar dock moderaterna socialdemokraternas misstag. För varje år urholkar man den moraliska grundvalen för sin arbetslinje genom att pumpa in allt mer skattepengar i bidrag, subventioner, projekt och satsningar på de ständigt växande och från arbetsmarknaden alltmer avlägsna invandrargrupperna. Och som den senaste tidens händelser i Malmö visar, ökar för varje år också de sociala problemen och medborgarnas otrygghet i spåren av denna fortsatta massinvandringspolitik. Regeringens förhoppning om att det ska vända och invandringen plötsligt börja gå med plus är mer än naiv. Det är således bara en tidsfråga innan den kris som idag är socialdemokraternas också är moderaternas.

    Framtiden i Sverige liksom i Europa i övrigt tillhör med stor sannolikhet mer nationalistiska och socialkonservativa partier som Sverigedemokraterna, partier som inser vikten av att återupprätta de värden som gjort de moderna västerländska nationalstatens samhällsbyggen överlägsna alla andra och trots vissa fel och brister ändå visat sig kunna ge största möjliga välstånd och lycka och största möjliga antal. Dessa grundvalar var socialdemokraterna en gång i tiden med om att bygga upp. Idag går man i bräschen för att riva ned dem. Det vore nästan konstigt om socialdemokratin i Sverige INTE befann sig i kris.”

    Mats Dagerlind

    Originalartikel publicerad i Avpixlat.

  • SD lanserar hemsida om invandringsmyter – svar på regeringssida

    Av runar.filper den 16 januari, 2012
    0
    0

    ”Myter om invandringen” är en faktaorienterad informationssida som Sverigedemokraterna har lanserat. Den tillkom som motreaktion på den hårt kritiserade hemsidan som regeringen lanserade om påstådda myter om invandringen, den 18 december 2011.

    Pressmeddelande:

    Den 18 december lanserade regeringen och integrationsminister Erik Ullenhag en hemsida där man radade upp 13 påstådda myter om invandringen. Sidan mötte massiv kritik i media från så väl ledarredaktioner, statsvetare och samhällsdebattörer. Sverigedemokraterna valde att anmäla Erik Ullenhag till konstitutionsutskottet då man vill få det klarlagt huruvida det är acceptabelt att ägna sig åt att vilseleda och sprida direkta felaktigheter på regeringens webbplats.

    Idag lanserar Sverigedemokraterna webbplatsen www.myterominvandringen.se. Det sker dels som ett svar på regeringens mytsida men också för att i allmänhet belysa den skönmålning av invandringspolitiken som sker i debatten idag. Martin Kinnunen, kommunikationsansvarig för partiet, kommenterar lanseringen:

    – Efter lågvattenmärket från regeringen med lanseringen av den här mytsidan så kom vi fram till att det behövdes någon form av moteld. Det är ett stort problem att tveksamma påståenden och direkta felaktigheter tas för sanningar i det offentliga samtalet. Denna försköning av invandringspolitiken och dess konsekvenser måste bemötas. Tanken är attwww.myterominvandringen.se löpande ska uppdateras.

    – Till att börja med presenterar sidan tre myter som ständigt är aktuella i invandringsdebatten. Påståenden om att invandringen är lönsam, att Kanada är ett föredömme och att arbetskraftsinvandring krävs för att rädda den framtida välfärden bemöts effektivt. Under de närmaste veckorna kommer fler av de myter som regeringen sprider på sin hemsida att bemötas.

    För vidare information:

    Martin Kinnunen, Kommunikationsansvarig

    Telefon: 0708 – 18 09 43 E-post: martin.kinnunen@sverigedemokraterna.se

     

    Övrigt:

     

     

     

     

  • Årets julbord

    Av runar.filper den 8 december, 2011
    0
    0

    Det har blivit något av en tradition att SD Värmland håller sitt årliga julbord på Trösta Gästgiveri i Kil. Trösta ligger, som gästgiveriet själv beskriver, ”förtrollande vackert vid porten till Fryksdalen, mitt i den värmländska idyllen.”

    Victoria Wärmler, Anitha Lothe, Gunilla Persson och Mikael Hellqvist (SDU)

    Här samlades 3/12 över femtiotalet medlemmar för 3:e året i rad för att njuta av ett dignande julbord, där ingenting av våra traditionella julrätter stod att sakna.

    Vi vill därför passa på att tacka värdinnan Ulla för den underbart goda maten! Icke att förglömma var de flitiga ”nissarna”, serveringspersonalen, som slet med såväl disk och påfyllning för vår skull. De fick oss verkligen att trivas!

    Klockan 18.00 började tillströmningen av gäster, en del långväga från. Det var många nya ansikten men också många kära återseenden bland välbekanta ansikten.

    (Fler bilder på nästa sida)

    (mer…)

  • Landsdagarna 2011

    Av runar.filper den 29 november, 2011
    0
    0

    Omröstning till förslag på nytt partiprogram

    Med röstsiffrorna 125 mot 28 antog Sverigedemokraterna ett nytt principprogram på på partiets Landsdagar i Göteborg, 25-27 /11.

    Jimmie Åkesson kommenterar:

    – Det är glädjande att vi kunde nå en bred majoritet för detta principprogram som skapar bra möjligheter för partiet att fortsätta att växa och utvecklas politiskt.

    Läs om landsdagarna och se fler bilder och videoklipp på Sverigedemokraternas officiella hemsida.

     

    Runar Filper

     

    Ta del av Jimmie Åkessons tal på video:

    Här kan du ladda ned Jimmie Åkessons tal från26 november.  Ha i åtanke, att det är det talade ordet som gäller före ett talmanus, som kan avvika något från det framförda.

    Björn Söders tal på Landsdagarna:

     

    Några bilder på nästa sida:

     

    (mer…)